Attityd är guld, kunskap är silver

Publicerad 2015-01-07

Tom Kite spelade en runda med seniorlaget vid Yale. De höll jämna steg, spelade till och med något jämnare och han kom långt ifrån först. När de bytte om inför middagen var några av killarna intresserade av hans spelnivå. De undrade över att han spelade på samma nivå som dom, att han inte var mycket bättre. Han var en av de vinstrikaste någonsin med 19 segrar på PGA-touren och sju Ryder Cup. Vari låg skillnaden?


“This is golf. Tournament golf is completely different”.
    
Kite menar att det är pressen inför en stor tävling som är det avgörande, inte tekniken. Att kunna spela golf i teorin och praktiken är ointressant. Spelplanen är helt annorlunda när mycket pengar står på spel och vartenda slag direktsänds rakt ut till miljontals tittare. Golfen övergår från att handla om teknik till något annat, att trivas med pressen, att fullkomligt strunta i vad som händer om man misslyckas.
    
Kanske saknas några av de egenskaper vi egentligen är mest stolta över, förmågan att anpassa oss till omvärldens förväntningar. Vi stiger fram och gör tvärtemot.
    
Vi ser det på att många som är riktigt framgångsrika har relativt dålig teknik. Men den fungerar under press.
    
Att våga slå ett fullt slag, med en helt öppen wedge, för att det behövs. Inget som en golflärare skulle lära ut. Man spelar inte bättre teknikmässigt, men man spelar helt oförutsägbart och oväntat. Spektakulärt. Allt på ett kort. Contentan är att vinnare ofta saknar både spärrar och teknik. Flyttar man perspektivet till näringslivet så blir det intressant. Kanske är det så att de som vinner i affärer och i karriärer precis på samma sätt saknar spärrar och teknik. Fast i ledarsammanhang tolkas det som att man är ohämmad och okunnig.
    
En hypotes är att det är viktigt för framgång att sakna sociala spärrar. Normalt funtade personer inser sina egna begränsningar och ställer sig inte i täten för andra människor.
    
Per Holknekt har haft en intressant resa som först utslagen och sedan framgångsrik grundare av Odd Molly. Det är intressant att notera att han när han fick börja träffa framgångsrika rådgivare och affärsmän, när Odd Molly blev framgångsrikt, förvånades över att de som tog mest plats, var mest självsäkra över olika förhållanden och upplevdes som ledare, ofta var fullkomligt okunniga men fullkomligt tvärsäkra. Per hade inte träffat på den typen av person tidigare så han var förvånad att de tillåtits utse sig själva till ledare. Jämför de med våra politiker. Har de verkligen valts eller har de varit tillräckligt fräcka och ställt sig längst fram?
    
Kanske är det på det sättet att de personer som blivit våra ledare inte är de bästa. De kanske bara saknar självkritik och när ingen annan, med bättre egenskaper, kliver fram så kommer avsaknaden av hämningar och glädjen av att stå i rampljuset väl till pass, precis som i tävlingsgolf.
    
Vill man uppnå rejäl skillnad är det viktigt att våga ha ett eget perspektiv på rekrytering. Kanske är den bästa säljaren den som vågar gå helt egna vägar och kanske inte ens vet om att han gör något som av de flesta anses vara galet.

Kontakta Ulf Löwenhav, redaktör, trender, etik och CSR

Dela med dina vänner!

Godkännande av cookies

För att ge dig en bättre upplevelse på våra webbplatser använder vi cookies på din enhet och sparar ditt IP-nummer. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du att cookies används. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här.